Alliansen hycklar – rekryterar kompisar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-03
Hans Hoff (S): Alliansregeringen har ökat politiseringen av generaldirektörer
I valrörelsen 2006 beklagade sig de borgerliga partiledarna över det mesta som gällde den socialdemokratiska regeringen. Det var särskilt en sak som de kom tillbaka till gång på gång, och det var den påstådda politiseringen av myndigheter.
Generaldirektörerna var alla smygsossar och motarbetade de borgerliga. Några bevis för påståendet presenterades aldrig. I stället lovade Fredrik Reinfeldt att saker och ting skulle bli annorlunda om de vann valet. Rekryteringsprocesser skulle bli öppnare. Myndigheter skulle serva medborgare, inte sittande regering.
Såhär ett knappt halvår före valet kan det vara på sin plats med en utvärdering. Hur blev det? Ja, inte alls som utlovat.
Nyligen såg vi ett skräckexempel på detta. Finansmarknadsminister Mats Odell (KD) satte i en debattartikel tillsammans med Folkhälsoinstitutets generaldirektör Sarah Wamala tydligt ner foten i frågan om kvotering till bolagsstyrelser. Det skulle inte bli någon sådan konstaterades det, och svenska folket var dessutom emot. Resonemanget byggde på en opinionsundersökning gjord av Svenskt näringsliv, inte en organisation direkt känd som den varmaste kvoteringsanhängaren.
En myndighetschef går alltså ut tar ställning i en av de mer omtvistade näringslivsfrågorna, och det på basis av en undersökning gjord av ett tydligt särintresse. Häpnadsväckande. Det är inte Folkhälsoinstitutet som ska bestämma huruvida det är bra eller dåligt med kvotering, det är riksdagen.
Det vet Mats Odell, ändå använder han generaldirektören, och därigenom hela myndigheten, för egen politisk vinning. Det är kanske det tydligaste exemplet på just den politisering av myndigheter som Mats Odell och hans borgerliga kollegor så utförligt lovade bekämpa i valet 2006. Det är också ett skolboksexempel på politiskt hyckleri.
Vi kan ta ett exempel till. På den statliga myndigheten Tillväxtverkets hemsida finns det en blogg som handlar om myndighetens program för att öka kvinnligt företagande. På bloggen skriver bland annat näringsminister Maud Olofsson (C). Men inte bara för att prata om kvinnligt företagande utan också för att hoppa på motståndare, bland annat genom att döma ut oppositionens budgetförslag. En officiell informationskanal för en av Sveriges myndigheter används helt öppet för partipolitiska syften.
Tillväxtverkets hemsida ska inte vara en plattform för näringsministerns egna tankar och idéer om det politiska alternativet.
Myndigheter ska syssla med saklig information om verksamheten. De ska inte vara en förlängd arm för Centerledaren. Just det här exemplet har jag anmält till konstitutionsutskottet för granskning.
Låt oss nu syna den utlovade öppenheten vid tillsättningen av höga chefer inom staten. Efter valet presenterade Fredrik Reinfeldt en PM om hur reformeringen skulle ske. Principen för arbetet anges där som ”ökad öppenhet, förutsägbarhet, tydliggörande av kvalifikationskrav samt förbättrad möjlighet att följa upp utförda utnämningar”.
Det blev inte så mycket av det heller. När dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg (M) avgick i protest mot nerdragningarna i försvaret ville regeringen hitta ett nytt jobb till honom.
Helt plötsligt berättade man att Odenberg skulle bli generaldirektör för Svenska Kraftnät.
När statsminister Fredrik Reinfeldt uttalade sig om detta sa han följande i SVT: ”Den externa konsult som genomförde rekryteringsprocessen fann att han var mest lämpad för jobbet.” Och vidare: ”Det är ändå en stor skillnad när det har skett med en extern konsult i konkurrens med andra och där det inte är vi som har uttalat att han är mest lämpad för tjänsten.”
Där lät det alltså som att det fanns mer än en kandidat. Men när rekryteringskonsulten tillfrågades så sa han att han lagt ner cirka tio timmars arbete på att göra en bedömning av en enda kandidat – Mikael Odenberg. Öppet och i konkurrens med andra? Inte direkt.
Liknande processer skedde med tillsättande av chef för Banverket och med rikspolischefen. När det gäller den senare så meddelade Reinfeldt i sitt jultal att den tjänsten skulle annonseras ut och att man därigenom skulle få en ”folkets rikspolischef”.
Totalt 27 ansökningar kom in. Den som fick jobbet, Bengt Svenson, var inte en av de 27 som hade sökt.
Så mycket för den utlovade öppenheten och transparensen.
I stället fick vi slutenhet och beslut bakom stängda dörrar. Avpolitiseringen av myndigheter blev direktpolitisering av generaldirektörer.
Låt mig vara tydlig. Vid en rödgrön valseger i höstens val kommer det inte finnas plats för chefer i myndigheterna som i sitt arbete och i myndighetens namn tar partipolitiska ställningstaganden. Myndigheterna är till för befolkningens bästa och inte för att partipolitiskt stödja regeringar, oavsett färg på dessa.
Hans Hoff